onsdag 11 december 2013

Saffransvaniljkaka, enkelt och gott


Fyllde år häromdagen och behövde nåt gott och snabblagat till fikat. Har börjat uppskatta sverigekakan (vaniljdränkt sockerkaka) väldigt men har plötsligt fått väldans svårt att få sockerkaka att jäsa upp och stanna uppjäst när den är klar och sen är ju inte sverigekakan så värst julig så här i december, så jag behövde ett alternativ. I fjol hittade jag ett recept, på det i numera i vardagen så självklara nätet, på en röra-ihop-sockerkaka som var både lättlagad och god och den blev riktigt julig med en påse saffran i smeten. I år var det lögn i ...*censur*... att hitta tillbaks till det receptet, så helt plötsligt blev goda råd dyra.


Efter en miljard försök att hitta fjolårets recept (tror den hette 5-minuterskaka eller nåt sånt), som jag naturligtvis i min enfald inte sparade ner, för inget försvinner ju nånsin från nätet! Hittade en annan röra-ihop-kaka som jag förstorade receptet lite på och saffranifierade. Resultatet blev en mer kompakt och plattare kaka, men hur kul är det med nästan lika kaka som förra året? Hur skulle den smaka med sverigekakans vaniljindränkning? Kokade ihop en sats vaniljsåskräm, delade kakan och smetade på krämen och lade locket på över natten. Liten chansning att inte provlaga kakan innan jag skulle bjuda på den, men jag tycker om att leva lite farligt (hahaha, herre gud vad löjligt det lät i det här sammanhanget då :-) tror jag tog i så det kom i brallorna). Men lika vis som Labolina, så måste det ju bli något gott av det om man blandar saker som är goda var för sig! Blev det nå gott då?


Gudomligt….


Här kommer receptet på Magnus Saffransvaniljkaka så som jag gjorde den om ni vill prova:


Kakan
150 g smält smör (smör är ju gottast men margarin funkar naturligtvis också)
3 dl socker
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
3 ägg
1 pkt saffran (0,5 g)


Vaniljsåskrämen
125 g smör (ja eller margarin om man vill det då)
1 dl grädde, gräddmjölk eller mjölk (gissa vilket som blir godast, men låt bli lättmjölk om det ska bli nå krämigt överhuvudtaget)
3 msk vaniljsocker


Garnering
Florsocker


På med ungen på 175 grader. Rör ihop det torra, rör ner äggen och rör sist i det smälta smöret. Smörj och bröa en rund 24 cm form (springform är kanon, då kan man få tillbaka kakan i formen så inte såskrämen smiter ut längs kanten). I med smeten och in i ugnen i en halvtimme ungefär, prova med sticka. Ut med kakan.
Rör ihop ingredienserna till såskrämen och låt koka minst 2 minuter och tills den är lagom tjock (det är inte så noga bara det är längre än 2 minuter). Den tjocknar mer och mer ju längre den får koka, min fick småputtra knappt 10 minuter innan jag var nöjd. Låt såskrämen svalna lite. Dela kakan (på platten), bre på krämen och lägg på locket. Låt stå över natten i kylen. Pudra på florsocker med en te-sil innnan servering och sen är det bara att njuta!

Försök att låta bli att äta upp hela den som kan ;-)

tisdag 2 juli 2013

Fiskafänge

Idag var det fisketur på tapeten. Två småkillar började redan vi frukost tjata om att de vill gräva mask. Tim var maskhinksansvarig och Ted plockade maskarna. Sen packade vi halva bohaget och en knippa fiskespön och slöt upp med farmor och Ivar för en tur till hemlig plats. Återkommer till varför den efter halva turen helt plötsligt blev hemlig. Efter att ha burit grejer tre vändor från bilen var det dags att maska på. Ted och Tim med varsitt metspö och med pappa som påmaskningsansvarig. Tim är helt nöjd med att sitta på en sten och titta på flötet som ligger i strandkanten. Ted är otroligt fokuserad och stirrar nästan ner flötet under vattnet. Det börjar nappa och upp kommer en liten abborre som blir en till lite större och en till och... tills han fått ihop en hel knippa abborrar. Tim tröttnar efter en stund och går och fikar. Pappa får låna det lilla metspöt. Nada... inga napp här inte, hum di dum, tralalala. Hur gör han egentligen min lilla Ted? Häromdagen var vi till Stenö och badade och då åker naturligtvis fjärilshåvarna med. Det är ju så kul att fånga räkor i strandkanten. Ted fångar räkor, spigg och … pappa, pappa titta vilken lång en ... i håven ligger en liten ål! Jag har fångat mycket ål i min ungdom när det fanns gott om dem och på diverse olika fiskeredskap, men aldrig med en fjärilshåv. Jag tror banne mig aldrig han har gått hem från en fisketur utan att ha fått fisk den rötpellen. Tim då? Jaa, han satte sig på en sten och fikade lite, petade med fötterna bland löven och petade fram en koloni med gula kantareller! Innan det var klart fick vi ihop en hel påse. En till kille med matjord i fickorna på den här numera hemliga fiskeplatsen.


Pappa då? Jodå, trägen vinner efter en låång stund börjar flötet hoppa lite försiktigt där i vågorna, och sen ett litet lyft., det ser lovande ut det här. Det far i väg lite och far under vattnet som en raket. Mothugg, fisken är krokad, yes. Efter en kort men intensiv kamp kan jag stolt lyfta upp en... …


… ja, ja jag vet vad det är men jag vill inte säga det högt. Det är en ...fisk? En härlig fisketur med familjen i solen avslutades med middag hemma. Grabbarna käkade stekt abborre med mos och pappa åt... sallad. Men det blir fler fisketurer i sommar och då...

torsdag 27 juni 2013

Sniglar och grobianer

Det ska egentligen var snablar och grobianer och det vet alla som tittade på barnprogrammet Jalle, Julle och Julius när de var små, men nu är det ju det här med sniglar, mördarsniglar, sniglar som inte är mördarsniglar men ser ut som mördarsniglar och dom gråvita med jättestora hus på ryggen som barnen tycker är roliga att bära omkring på och samla i högar och så. Sommaren är åter här och det är också sniglarna och även i år så käkar dom upp allt som man vill ha kvar i trädgården men lämnar resten. Jag som är intresserad av återvinning började även i år att fundera över vad man skulle kunna ha dom till stället för att bara försöka få bort dom. Här kommer några idéer och tankar.

Kan man äta dom? Urrrk, inte särskilt tilltalande men om man gör korv av dom då. Man slipper se hur dom ser ut, kan krydda och smaksätta ursprungsråvaran till oigenkännlighet (görs förmodligen redan i “traditionella korvar”) och slipper förmodligen ha i något som bilder ihop korvsmeten, men andra sidan kanske snigelslemmet gör att korven blir omöjlig att bita av. Guldläge för kombinationsmarknadsföring: Köp snigelkorv och få en bandsåg på köpet! Dom vita med stora hus kan man tydligen laga till. Per Moberg lagade till dem i TV för ett tag sen. De skall tydligen traska omkring och käka sallad några dar och sen skita ur sig på sandbädd några dar innan man lagar till dom, men sen så... Är inte så säker på att jag vill prova, men det går!

Men om man gör lim av dom då? Snigelslemmet är näst intill omöjligt att få bort särskilt från tyger och är dessutom närapå vattenfast. Har man fått det på händerna får man nästan stå timvis (okej jag överdrev lite) under vattenkranen innan det känns som det är borta. Kläder är ju nästan bara att slänga om det kommer snigelslem på dem. Hittade nyligen en handske i förrådet från förra årets snigeljakt, den var fortfarande helt förvriden. Kan det kanske bli ett bra textillim av sniglar. Eller varför inte i målarfärg: Måla med vår snigelfärg, den går aldrig bort. Demidekkare släng er i väggen, målar man med snigelfärg behöver man bara måla en gång sen kan man slänga måleriutrustningen! Om man inte vill byta färg förståss, eller... Med en magnetokromatisk tillsats kan man på elektisk väg byta färg på färgen. Måla en gång ställ in färgen med ett vred i källaren, klart. Vad kul det skulle kunna bli: till jul är alla hus röda och i påsk är alla hus gula... Måste man söka tillstång från kommunen innan man vrider på färgvredet? Tänk var bygglovshandläggarna skall få mycket att göra i så fall. När folk ringer dagarna i ända och vill byta färg på huset och sen skall försöka beskriva vilken färg de lyckats skruva sig till just denna gång. "Är det OK med ett gräddeljusbeigeskärt hus i vårt område?"

Går det att mutera dom så att dom bara kommer fram när det är mörk och sen bara äter ogräs eller varför inte bara äter på långa grässtrån tills dom blivit korta grässtrån igen. Skulle konkurrera ut Huskvarna och Klippo i villaområden på nolltid. Dessutom behöver man inte bli förbannad på grannar som kommer på att de skall klippa gräset kl. 20.00 när barnen just håller på att somna, så de vaknar och sen inte går att få att somna innan man själv redan sover som ett barn. Dom fulingarna kan ju klättra också. Det kanske till och med går att dressera dom till att klättra upp i äppelträden och käka upp luftskotten och beskära bort alla grenar tjockare än ett lillfinger, särskilt om det växer inåt i trädet. Grundbeskär trädet och låt sniglarna hålla efter det!

Finns det någon forskning om sånt här? Vi behöver fler snigelprofessorer och snigelforskare i massor och om det sen lyckas så kommer det att utvecklas snigelprodukter som svämmar över våra butiker, vi kan exportera snigelkorvar till hungrande runt om i världen och det skapas en arbetsmarknad för snigeluppfödare, snigeluthyrare, snigeljagvetintevadare m.fl. Arbetsmarknaden kommer att översvämmas av snigeljobb. Hurra för sniglar! Det blir mat till alla, arbete till alla, underbart vackra trädgårdar, glada människor och glada sniglar, slut på förvridna snigelplockarhandskar och fred på jorden... typ.

måndag 18 juni 2012

Solceller eller kanske strålningsceller

Idag produceras solceller för att ta emot energi från de våglängder som ingår i solen ljus. Kan man producera celler som tar emot energi från andra typer av strålning?

Vi har idag ett problem med det avfall som produceras vid våra kärnkraftverk. Går det att använda den strålningsenergi som avges av vårt kärnavfall till att generera elektrisk energi på samma sätt som vi gör med solljus och solceller?

Om det går, vad händer då? Förbrukas den skadliga strålningen i samband med omvandling till elenergi?

Högeffektiva solceller har flera lager som tar emot olika våglängder av ljus integrerade med varandra. Det borde gå att göra på ett enklare sätt för celler som tar emot radioaktiv strålning som inte stoppas lika lätt som synligt ljus. Då kan celler som tar emot olika våglängder placeras bakom varandra i travar och behöver inte integreras med varandra. Den del av strålningen som jag antar inte förbrukas far i så fall vidare i genom lagret av celler tills de råkar på en celltyp som förbrukar den våglängd som den återstående strålningen har. Vi skulle få ett effektivt skydd mot långlivad radioaktiv strålning om vi kan omvandla den till en annan energiform som inte är farlig för oss.

Vid ett reaktorhaveri typ Fukushima skulle man då kunna skydda omgivningen genom att omsluta strålningskällan med energiproducerande celler som förbrukar strålningen.

Dagens kärnavfall strålar dygnet runt i 100.000 år och då kan cellerna få vara ganska dyra utan att det för den skull blir en dålig affär ekonomiskt, även om cellernas verkningsgrad avtar med tiden. Solenergi kan vi bara ta tillvara på mer eller mindre molnfria dagar.

Det kanske till och med går att hoppa över kärnreaktorn och låta uranet generera el direkt i cellerna eller det kanske till och med går att gräva ner cellerna i stället för att gräva upp uranet.

måndag 6 februari 2012

Låtsaslandena

Min son har kommit i den ålder då han frågar väldigt mycket och vill veta sånt som inte pappor och mammor heller vet. Han har upprepade gånger undrat hur stor rymden är och vad som finns bortanför rymden. Pappa svarar sanningsenligt att det vet inte pappa och det är det ingen annan heller (vad pappa vet). Han låter sig inte nöjas med det så nu han har kommit på hur det ligger till. Senaste gången har frågade mig för att se om jag kommit på det så replikerade han.
- JAG vet vad som finns ovanför rymden pappa.
- Jaså, vad då?
- Låtsaslandena finns där!

Gulligt tänkte jag först. Men tanken är ganska intressant och så inte dum ändå...

En idé är två stycken kända saker som kombinerats på ett nytt sätt, säger Fredrik Härén i föreläsningarna från kunskapsdagarna (finns på youtube). Konsekvensen av tanken är att ingenting är helt nytt. Om det stämmer, var kommer då inspirationen till alla låtsasvärldar som dyker upp i litteratur, bild och film ifrån? Skulle dessa låtsasvärldar kunna existera någonstans utanför vår egen begreppssfär? Kan det vara så att författaren/konstnären/filmskaparen får en glimt av något som vi andra inte ser? En inspiration från något som han/hon ser eller inte ser men ändå inspireras av. En ögonblicksbild av en värld bortanför vår egen och utanför vårt eget kända universum.

Någonstans där ute...

i låtsaslandena!

fredag 13 maj 2011

Ford Focus går utan nyckel!

Härom dagen var det dags för besiktning och i god tid (natten före) så skulle jag byta stopplampa. Lampan hade jag köpt på OK under dagen och jag läste mig till typ i OK lampguide. När jag bytte så kollade jag att lamporna såg lika ut. De var lika stora och hade samma typ av fattning. kanon, dit med lampan, skruva dit lyktglaset och i säng.

På morgonen skjutsade jag sonen till dagis och när jag vred av nyckeln så fortsatte motorn att gå. Men vad nu då... Samma visa hemma och för sambon som tog bilen direkt jag kom hem. Det fanns ju ingen självklar koppling till att byta lampa, tyckte jag i alla fall. Men det visade sig att jag med OK’s lampguides benägna hjälp köpt fel typ av lampa. Det skulle vara en tvåpolig lampa eftersom bakljus och stoppljus är samma lampa och så längre bromsen var nedtryckt så gick bilen. När jag påpekade för OK’s försäljare att det var fel i guiden så fick jag inget gehör alls och inte fick jag byta lamporna heller, det var bara att köpa en förpackning lampor till.
- De där lamporna får du spara och ha i någon annan bil. Kyss du mig i häcken, tyckte jag för mig själv. Är det här service det?!

Tur att jag inte jobbar som bilmek dock. Det skulle se ut om vi hade en massa bilar i stan som inte stannar trots att man vrider av tändningen och tar ur nyckeln!

Några intressanta tankar dyker däremot upp. Tändningen är på trots att ingen nyckel sitter i! Det låter inge bra det. Hur är det med säkerheten egentligen? Kan man använda det för att stjäla Fordar? In i bilen, öppna bakluckan, byt lampa till en enpolig, se till att brytaren för stoppljuset är sluten, knuffa igång bilen och åk. Kan det vara så enkelt? Då spelar det ju ingen roll hur avancerade nycklar man har om inte tändningslåset behöver vara med i matchen.

Men så enkelt kan det väl åndå inte vara, eller...

måndag 29 mars 2010

Microfiberklubbor med tillhörande puck

Man kan ju inte begära att små barn skall dra fram hockeydammsugaren och städa rummet, hur kul hockeydammsugning än är. Här behövs det ett annat grepp. Om vi håller oss i hockeyvärlden så behöver det inte vara så svårt att få hjälp av barnen med barnrumsstädningen. Klä barnens klubbor med microfiber! Och varför inte stoppa pucken i ett microfiberfodral. Sen behöver är det bara att få barnen att spela en match så torrmoppar de hela rummet och där de inte kommer åt med klubborna så fixar microfiberpucken damminfångandet.

Barnens städklubbor kan gärna få vara med i resten av bostaden också. Där det är svårt att komma åt, spelar man in microfiberpucken med Hockeyrapidon och låter barnen få peka fram den med torrmoppsklubborna. Ju fler barn man har desto snabbare går städningen. Vem trodde att kombinationen städning och hockey skulle kunna sporra föräldrar att skaffa fler barn och därigenom bättra på nativiteten?

Helt plötsligt vill alla föräldrar i grannskapet att barnen ska ta med sig sina kompisar hem på innehockey med microfiberklubbor. Städning som social aktivitet har blivit en affär för hela familjen. När papporna kör en Hockeyrapidoturnering så kör barnen en juniorturnering med torrmoppsklubbor. Om det inte är så många städspelare kan man köra med mixade lag. Alla får vara med. Mammorna som är glada att slippa golvstädningen kan vara hejaklackar med dammvipps-pompoms och ta dammningen.

Tänk vad rent det kan bli av roligt tänkande...